POLITISK TOLERANS OCH KARELEN
toimitus@prokarelia.net
http://prokarelia.net
Inledningsanförande hållet på
Bokmässan i Helsingfors 2006-10-26
av Veikko Saksi, ekon.mag.:
POLITISK TOLERANS OCH KARELEN
Tolerans krävs numera på livets alla områden. Allt som är ovanligt bör förstås och godkännas. Men när det förs fram, att traditionell ärlighet och respekt för mänskliga rättigheter borde tolereras, talar man som till en vägg, särskilt på den politiska arenan. Denna besynnerliga paradox förverkligas dagligen beträffande frågan om återlämnandet av Karelen.
Karelen samt övriga tvångsavträdda (pakkoluovutetut) områden
Frågan om återlämnandet gäller det s.k. tvångsavträdda Karelen, Petsamo, Salla-Kuusamo, Ladoga-Karelen, Karelska Näset samt vissa öar i den yttre skärgården i Finska Viken. Dessa tvångsavträdda områden utgör ca 12 % av Finlands totala yta. KARELEN är det gemensamma namnet för marknadsföring av de tvångsavträdda områdena.
http://prokarelia.net/fi/seminaari/kokosuomi.jpg
Karelen är den finska kulturens vagga, där med finnar besläktade folk har bott i över 10 000 år. Området var 1939 rikt och hade en snabb utveckling. Viborg var den näststörsta och mest internationella staden. Området är numera i huvudsak nedgånget. Av närmare 1 300 byar står 1 000 öde. I området har utvecklats främst olje-logistik och datjor. I övrigt är området perifert.
Vid fredsavtalet i Paris 1947 flyttades endast östgränsen, inte t.ex. äganderätten till fastigheter. Ryssland tolererar inte, att de finska ägarna skulle kunna nyttja sin egendom i Karelen. Enligt CIA Factbook har Finland och Ryssland olika uppfattningar i Karelen-frågan.
UNESCO:s Toleransdeklaration 1995
Vet vi, vad tolerans innebär? Deklarationen i UNESCO:s generalförsamling 1995-11-16 om Toleransens principer är ett intressant dokument. Enligt definitionen innebär tolerans ”respekt för, godkännande och uppskattning av den rika mångfald kulturer, uttryckssätt och mänskliga levnadssätt i vår värld”.
Visar den politiska sektorn i Finland tolerans beträffande frågan om återlämnandet av Karelen? Enligt deklarationen: ”Det är inte enbart en moralisk plikt, det är även ett politiskt och juridiskt krav. Tolerans gör fred möjlig, hjälper oss att ersätta en krigskultur med en fredskultur”.
Finlands tigande politiska elit
Vår statsledning och politiska elit tiger i frågan om återlämnandet. Presidenten säger, att hon inte tar upp frågan om ett återlämnande av Karelen. Statsministern har befullmäktigat sig själv att överlämna emigranternas land till ryssarna. Riksdagen behandlar inte frågan. Europaparlamentarikerna i Bryssel tiger om denna centrala fråga. Trots att, enligt deklarationen ” Den främjas av kunskap, öppenhet, kommunikation, tankefrihet, samvete och förtroende. Tolerans är olikhet i harmoni”.
http://prokarelia.net/fi/sarjis/strippi 2m taikasana.jpg
Öppenhet har i det politiska livet ersatts med tigande. Politikerna ägnar sig inte åt att kommunicera frågan. Vad beror det på? Orsaken verkar vara, att de stora politiska partierna och den politiska eliten inte tolererar oliktänkande i denna fråga. Ända intill de senaste veckorna har bakgrundsmotivet påståtts vara, att Ryssland ju kunde förargas av sådant prat. Men hur lyder motiveringen nu, när man tolererar tal om att ansluta sig till Nato och man till och med vågar sig på att kritisera det stora grannlandet för att bryta mot de mänskliga rättigheterna?
Tolerans är inte undfallenhet
”Tolerans är inte undfallenhet, underkastelse eller välvillighet . Tolerans är framförallt, att erkänna andra individers globala mänskliga rättigheter och grundfriheter. Under inga omständigheter kan man med stöd av tolerans försvara övergrepp mot dessa grundvärden. Tolerans bör visas av individer, grupper och stater”.
http://prokarelia.net/fi/sarjis/strippi 2m profeetat.jpg
I frågan om återlämnande är det inte enbart fråga om aggression och brott mot de mänskliga rättigheterna under kriget och tiden därefter, utan också om att dessa fortgår. 12 % av Finlands yta är fortfarande under främmande makt, vilket innebär, att de rättmätiga ägarna till dessa områden till denna del saknar mänskliga rättigheter. Därutöver har de förlorat en ansenlig del av sin mänskliga identitet: rätten att återvända till sina rötter och njuta frukterna av generationers arbete.
Politiker är uttryckligen valda för att sköta gemensamma angelägenheter. De rättsvårdande instansernas uppgift är att rätta till uppkomna orättvisor. Finlands politiska elit visar stor fördragsamhet med den angripande staten, men lämnar en miljon av det egna landets medborgare utan mänskliga rättigheter. Det är en ganska speciell diskriminering.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna §17 och den Europeiska människorättskonventionens första tilläggsprotokoll är dock entydiga beträffande skyddet för äganderätten: ”Artikel 1: Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser”.
Tolerans är en förpliktelse
Denna överenskommelse gör det inte möjligt att visa tolerans mot den som stjäl egendom. Att driva sina egna eller ett politiskt partis intressen är ingen grund för att förkasta återlämningsfrågan.
”Tolerans är en förpliktelse som stöder mänskliga rättigheter, mångfald (även kulturell mångfald), demokrati och laglighet”. ”I enlighet med respekt för de mänskliga rättigheterna innebär visande av tolerans inte ett accepterande av samhälleliga orättvisor, eller ett övergivande eller försvagande av sin egen övertygelse.”
Kravet på tolerans är också ömsesidigt. Varje individ har rätt att tänka kring det vettiga i återlämningsfrågan på det sätt hon finner riktigt. Ingen har en skyldighet att anse det vara en bra lösning. Men ingen har heller rätt att handla i strid med ikraftvarande mänskliga rättigheter. Finland – och Ryssland – har ratificerat dessa mänskliga rättigheter, alltså är bägge länder skyldiga att tillämpa dem. Ett särskilt tryck riktas mot Ryssland i dess egenskap av orförandeland i Europarådet.
Gemensamma deklarationer är principer som antar formen av sedvanlig folkrätt om hur de mänskliga rättigheterna förpliktigar samtliga stater oberoende av ratificeringen av enskilda överenskommelser på nationell nivå.
Detta konstateras även i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna § 17, ” Intet i denna konvention må tolkas såsom medförande rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- och rättigheter, som angivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större utsträckning än som däri medgivits.”
Det ovansagda innebär även, att statsledningen i Finland inte kan hänvisa t. ex. till undertecknandet av fredsöverenskommelsen i Paris som ett hinder för att underlåta att behandla områdesfrågan. De mänskliga rättigheterna är mer förpliktande än mellanstatliga överenskommelser. Än mindre är det möjligt, att hänvisa till av Finlands riksdag stiftade lagar angående krigsansvar eller gömmande av vapen, då dessa på ett mot sanningen stridande sätt skuldbelägger ett helt folk.
De mänskliga rättigheterna är okränkbara
De evakuerades och deras efterkommandes, liksom alla finländares, mänskliga rättigheter är okränkbara. Alla måste respektera dessa. Det innebär, att medgivandet av finländarna som skyldiga till kriget måste, som icke med sanningen överensstämmande, upphöra, och de s.k. krigsskulds-domarna rivas upp. Statsledningen och den politiska eliten måste upphöra med intoleransen angående frågan om återlämnandet och påbörja aktiva åtgärder för att korrigera frågan, det kräver § 17 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
Finland visar bäst tolerans mot Ryssland genom att i EU bygga på en win-win-baserad lösning av återlämnandet som på bästa sätt möjliggör ett framtida på ömsesidigt förtroende baserat samarbete.
http://prokarelia.net/fi/seminaari/balticrim.jpg
(Översättning Staffan R Sommardahl)
oktober 31, 2006 den 3:45 e m
Забирайте вы накюкь свою добаную карелию, фашисты чортовы!