Bulletin: 2006/11/23, fri att publicera
http://prokarelia.net
toimitus@prokarelia.net
Inom den politiska retoriken strävar man till att glömma ledsamheter som rör det egna landet genom att koncentrera sig på att kritisera andra. Finland verkar i detta hänseende utgöra ett undantag genom att benhårt hålla fast vid sådant som felaktigt ådömts oss, till och med rörande krigsansvarigheten och vårt hjältemod skall alla överenskommelser hållas, även de som tillkommit under dödshot.
Uppenbarligen är det en allvarligt snedvriden hederskänsla som får Finlands statsledning att fortfarande tiga t.ex. beträffande frågan om återlämnande av Karelen tillsammans med flera andra problematiska frågor. Är detta orsaken till, att centern och socialdemokraterna kategoriskt förbjöd en debatt om kärnfrågan i Finlands säkerhetspolitik, anslutningen till Nato, inför riksdagsvalet? Eller till, att man under de senaste åren har skrotat försvarsbudgeten mer än under vinterkriget i Niukkanens budget?
Ett dylikt beslut om att tiga kan betraktas som ett grovt maktmissbruk och ett skrotande av medborgarsamhälle-tanken, den har blivit ett skämt. Rysslands nye ambassadör Alexander Rumyantsev tackade centern och socialdemokraterna för ett bra beslut. En sådan av finländarna omfattad överenskommelse-politik kan man åskådliggöra med bifogade teckningar:
http://prokarelia.net/fi/sarjis.php
Dylika skulder tynger inte de ryska representanterna. Ordföranden i det ryska underhusets EU-kommitté, Andrei Klimov, karakteriserade på tisdagen samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland som ett steg mot fullständig visumfrihet.
Klimov jämförde Schengen-avtalet med en ny berlinmur. Enligt honom råder marknadsekonomi i Ryssland samt ett flerpartisystem. Rädlan för maffian och mytiska skaror av arbetslösa anser han vara produkter av vissa journalisters och politikers fantasi. Framför allt, ryssarna utgör för övrigt inget hot.
Jämförelsen med en ny berlinmur visar på den 52-årige parlamentarikerns fenomenala förmåga, att förvandla svart till vitt. Jämförelsen är på samma nivå som Sovjetunionens djupa fredsvilja, som aldrig hotade någon. De tiotals miljoner likviderade egna medborgare och utlänningar som dödades under krigen kan säkerligen inte vara överens om dessa tankar.
En frånvaro av ett sådant hot skrev inte heller EU-kommissionen, som 2006/01/25 fördömde de totalitaristiska kommunistregimernas brott, under på. Ryssland är nu kommissionens ordförandeland, men beträffande denna fråga har inget hänt.
Beror det på denna nya “berlinmur”, att Ryssland ökade sina försvarsutgifter med över 20 miljarder dollar per år, vilket är en väldig ökning i en budget på 200 miljarder dollar?
Rysslands förre premiärminister Mihail Kasjanov utgör ett intressant undantag. Han bedömer, att tillståndet i den ryska demokratin kommer upp vid EU:s toppmöte i Helsingfors på fredag. Han ser bara ett sätt att stöda demokratin: man får inte blunda för det som sker i landet. Enligt intervjun i Helsingin Sanomat “Får man inte sälja ut principer för olja eller gas, ty det finns det som man inte kan idka handel med: t.ex. mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter”. Det kan knappast sägas tydligare.
Kasjanov konstaterade även, att “Det kan mycket väl vara, att man i Finland är av den åsikten, att Finlands ledning inte tillräckligt kraftfullt tar upp svåra frågor med Ryssland”. Det vore intressant att veta, huruvida Kasjanov här syftade på det nuvarande tillståndet i Ryssland, eller t.ex. på återlämnandefrågan av Karelen som har skavt i förhållandet mellan länderna i över 60 års tid.
Ambassadör Rumyantsev har vid en lunch på WTC Helsinki Club 2006/11/09 konstaterat bl.a. följande (källa: ambassadens hemsida): “Ett instrument som vi förväntar oss särskilt mycket av, är samarbetet med EU. Vår målsättning är, att tillsammans skapa fyra sammanhängande allmäneuropeiska regioner, avlägsna hinder mellan oss. Ryssland kan bli ett slags motor som aktiverar de Europeiska ländernas ekonomier. Ekonomin i Ryssland kan å sin sida få starka nya tillväxtimpulser, då nytt kapital, ny teknologi m.m., flödar in i landet. Vi litar på, att Finland deltar mycket aktivt i detta”.
“Vi talar mycket om principiellt förändrade förhållanden på ömse sidor om vår gemensamma gräns, nya faktorer som närmar oss varandra, fördelarna med integration och globaliseringens utmaningar. Samtidigt, under många år har den goda grannsämjan varit en gemensam rikedom. Jag är övertygad om, att goda grannrelationer innefattar stora, till en del fortfarande outnyttjade möjligheter att utveckla våra länders ekonomier och förbättra livskvaliten hos våra folk”.
Helhetstanken hos ambassadören är god och har säkert ett brett stöd. Utnyttjandet av möjligheterna mellan Finland och Ryssland och övriga Europa är på ett nybörjarstadium. Ett verkligt utnyttjande av möjligheterna begränsas av en grundläggande fråga: förtroende och bristen på detta.
Politiker i Finland och Ryssland förväntar sig förgäves, att förtroendet återskapas genom tal och försäkringar. För detta krävs konkreta förtroendeskapande åtgärder. Ett utmärkt exempel är återlämnandet av Karelen och övriga tvångsavträdda områden. Det skulle påbörja ett välförtjänt äkta förtroende sprunget ur äkta handling. Det skulle snart leda till det omfattande samarbete som ambassadören tänker sig och den visumfrihet som Klimov önskar. Då kunde även det teknologicentrum, som planerades under Gorbatshovs tid mellan S:t Petersburg och Vladivostok, förverkligas.
Statsminister Matti Vanhanen och Finlands regering är i egenskap av EU:s ordförandeland huvudansvariga för, att förhandlingarna mellan Ryssland och EU även denna vecka förblir en politisk liturgi och vackra önskemål. Frågorna måste talas igenom. Gamla frågor måste tas upp och enas om på ett rättvist sätt. Endast när ett äkta förtroende råder finns möjligheter till ett brett samarbete.
Då kommer även gamla överenskommelser i ett helt nytt ljus och Finland kan också sluta med tigandet och förvandlas till ett öppet medborgarsamhälle.
Tilläggsuppgifter:
http://prokarelia.net
toimitus@prokarelia.net
(Översättning Staffan R Sommardahl)