Sommardahl

Jag kommer här på bloggen, att med ojämna mellanrum publicera översättningar av meddelanden och artiklar av bl.a. ProKarelia och andra artiklar som rör rättvisa, frihet och självbestämmande och kan tänkas ha ett allmänintresse.

Bulletin: 2006-11-03, fri för publicering
http://prokarelia.net
toimitus@prokarelia.net

Ett öppet överförande av ansvaret till Risto Ryti-samfundet och de politiska beslutsfattarna.
De s.k. krigsansvarighetsdomarna måste äntligen upphävas.

http://prokarelia.net/sota/ryti.jpg

Diskussionen särskilt inom de akademiska och politiska kretsarna i Finland angående de som krigsansvariga dömda finska statsmännens domar och vidare öden har under en förbryllande enighet undvikit att behandla den mest centrala frågan – upphävandet av domarna. Vad gagnar det, att dryfta några detaljer vid sidan om problemets kärnpunkt, om man över huvud taget inte vågar beröra den viktigaste frågan?

http://prokarelia.net/sota/linkomies.jpg

Det storslagna krigsansvarighetsseminariet i november 2005 var i denna mening ett praktexempel på hur man teg angående kärnfrågan. Endast förre ambassadören Juri Derjabin vågade beröra ett upphävande av domarna. Samtliga talare efter honom ur det främsta ledet av finländska historiker undvek på alla sätt att vidröra ämnet. Åhörare som eventuellt skulle ha ställt frågor om upphävandet hade för säkerhets skull förvisats från huvudsalen.

Det är intressant att se, huruvida attitydförändringen på senare tid i det finska klimatet påverkar saken. Media och medborgarna kritiserar de ryska aktioner som upplevs motverka mänskliga rättigheter och humanitet. Vissa politiker har också vågat ta tag i frågan. Utomlands har kritiken märkbart ökat mot de ryska aktionerna. Det finns fog för kritik.

I Finland börjar man i huvudsak vara enig om, att Finland inte startade kriget, vi stred för vår självständighet och vår frihet och förde ett separat krig. Trots det är Finland enligt fredsöverenskommelsen i Paris ansvarig för kriget. Det officiella Finland har inte under några skeden på ett konkret sätt befäst att man var oskyldig. Man har emellanåt försiktigt talat om detta, men frågan har lämnats på en förhärligande nivå.

President Risto Ryti, liksom de övriga som krigsansvariga dömda, dömdes till hårda fängelsestraff. Dessa män, som hade räddat Finlands självständighet och frihet. Utan deras orubbliga verksamhet skulle finnarna skickats med kärror eller till fots till Sibirien. Finlands belöning för denna verksamhet var frihetsstraff och en 60 år lång skuld.

Samtidigt skuldbelades hela Finland, eftersom finländarna i enlighet med grundlagen i demokratisk ordning hade valt de män som dömdes som krigsansvariga och vårt demokratiska system hade godkänt sina företrädares göranden. Risto Ryti dömdes alltså för verksamhet utövad i enlighet med den finska grundlagen och presidentens högtidliga ed, och flertalet av de anklagade för sin ministered och fosterländska övertygelse.

Till råga på allt stiftade den demokratiskt valda finska riksdagen den mot grundlagen stridande s.k. krigsansvarighetslagen, enligt vilken domarna föll vid finska domstolar och verkställdes genom finska myndigheter. Det inträffade innebar synnerligen grova rättskränkningar och berövanden av mänskliga rättigheter.

Att lämna domarna i kraft motiveras med, att de dömda inte förlorade sin heder, “de förlorade ju ingenting”. Ett mer förvridet tänkande och besynnerligare vittnesmål kan knappast tänkas. Då man tvingas till ett språng från att vara en respekterad president som visat prov på unika uppoffringar till tukthusfånge, är den mänskliga förlusten oerhörd. Om ingen av den politiska eller vetenskapliga elitens företrädare förstår det, bör han själv pröva på detta. I ett fängelse existerar ingen frihet, jämlikhet eller fullständiga mänskliga rättigheter.

Varför gör de politiska beslutsfattarna ingenting? Den enda förklaringen har hittills var den gränslösa rädslan för reaktionerna från Ryssland. Kanske börjar denna rädsla så småningom lätta, när man upptäcker, att ett allt större antal människor och beslutsfattare i de s.k. västländerna inte längre godtar att se mellan fingrarna med Stalins skräckregemente under Sovjet-tiden eller alla åtgärder av det nuvarande Ryssland.

Den politiska ledningens plikt är, att främja landet och dess medborgare. Detta skall naturligtvis ske under iakttagande av god sed och överenskomna regler. De överenskomna reglerna har fått ett betydelsefullt tillskott: Europarådets beslut att fördöma brott begågna av de totalitaristiska kommunistdiktaturerna. Rådets beslut förpliktigar även Finlands beslutsfattare att föra fanan vidare.

Statsledningens och de högsta rättsvårdande myndigheternas plikt är att finna en laglig form för ett upphävande av de på felaktiga grunder som krigsansvariga krigstida ledare dömdas domar och på ett äkta sätt återge dem deras heder och ordna med ersättning för uppkomna brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det är särskilt viktigt, att informera internationellt om dessa domars upphävande. Först då visar Finland den övriga världen, att vi inte var skyldiga till krigen, utan offer och att rättvisa förverkligas även hos oss, om än långsamt.

När Finland slutat anklaga sig självt, är det aktuellt med en granskning av artiklarna i fredsöverenskommelsen i Paris. Finland måste upphöra med sin servilitet, utdelandet av någon form av mutor som t.ex. närområdesersättningar samt tigandet.

För medborgarorganisationernas del bär Risto Ryti-samfundet huvudansvaret för att driva frågan om upphävandet av de krigsansvarigas domar framåt. En utomstående kan inte utan ansenlig förvåning följa, hur det är möjligt, att å ena sidan säga sig djupt hedra Rytis minne, men samtidigt som belöning för hans livsverk överlämna fängelsedomens skuld och därigenom hela folkets skuld.

Till annalerna i hemlandet eller utomlands fogas inte vackra tal om mod och ära. I historieböckerna och de juridiska dokumenten kvarstår endast de långa fängelsestraffen. Varför existerar detta hedervärda sällskap, om det inte faktiskt vill rentvå ryktet av föremålet för dess respekt, utan försöker strö rosor på den karga fängelseverkligheten?

Risto Ryti, och samtliga som krigsansvariga dömda, förtjänar genom sitt arbete hela Finlands och världens äkta respekt och ett fullständigt avlägsnande av skuld.

toimitus@prokarelia.net
http://prokarelia.net
Tilläggsuppgifter: Veikko Saksi

(Översättning Staffan R Sommardahl)

Det här inlägget postades november 6, 2006 klockan 9:00 f m och ligger under Uncategorized . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed Du kan lämna ett svar eller trackback från din egen webbplats.