Bulletin 2006-10-26, fri för publicering
http://prokarelia.net, ProKarelia
toimitus@prokarelia.net
Ryssland är ett annorlunda land, med ett västerländskt tänkesätt kan man inte förstå det, begreppen saknas. Det är ett land behärskat av statskorporativistiska klaner, som håller på att förflytta sig ur en ofantlig omdaning och kaos till antingen ett nytt imperium eller sammanbrott.
Landet har under de senaste 20 åren blivit illa åtgånget genom resterna från tsarväldet, en allomfattande totalitarism och en tillåtande demokrati på vägen mot en egenartad demokrati. Landet går efter kollapsen som stormakt med självkänsla, mot ett nytt imperium.
Inför en utomståendes blick är Ryssland fullt av paradoxer. Olje- och gasmiljarderna hopar sig, men dessa används inte i första hand till att bygga på sin egen industri, utbilda människor och bygga samhället. Inkomsterna används t.ex. till att köpa upp utlänska företag. Orsakerna till detta torde vara mångskiftande.
Den ryska utvecklingstraditionen har varit att ta eller köpa kunskap av andra, enorma engångssatsningar. När man är klar, används materielet, men förnyas inte. I sinom tid förfaller detta, och man ser sig om efter nästa objekt att exploatera. Vid uppköp behöver man inte skapa eller förnya, det sköter objektet på egen hand. Det är ett snabbt sätt att tillägna sig kunskap och färdiga objekt. I väst är det köpta tryggat för Rysslands överraskande vindar.
Vem kan egentligen förutsäga utvecklingen i Ryssland? Landet är fullt av motsägelsefulla utvecklingsriktningar. Gas och olja räcker till en stormaktsposition inom energiområdet. Kärnvapnen utgör fortfarande ett hot.
Landet strävar målmedvetet i någon riktning, men hur ser den ryska tanken ut egentligen? Den industriella och samhälleliga infrastrukturen faller sönder i en väldig omfattning. Folkhälsan och befolkningsökningen är bekymmersamma, landet består av ca 150 nationaliteter. Ett imperialistiskt ledarskap leder oundvikligen till väpnade konflikter.
Klanerna är de verkliga styrande. Individens välstånd är beroende av den egna klanens framgång. Tillväxt och välfärd koncentreras till ett fåtal platser och händer. Medelklassen, som driver utvecklingen i landet framåt, är smal. Korruption och mutor är landets sed. Den grå ekonomin är 40-60 %. Landets historia är krigisk och fylld av tvära förändringar.
Det är inget under, att allt fler i Finland intar en hållning av rädsla och misstänksamhet gentemot Ryssland och den största tidningen skriver, att ”EU:s front höll mot Putin”. Det ömsesidiga beroendet mellan Europa och Ryssland är stort, och det fortsätter att växa i och med att världen indelas i block. Ingen klarar sig på egen hand, utan det är nödvändigt att finna hållbara former för umgänge.
EU är en staternas samarbetsorganisation. Därför leder Rysslands ”Söndra och härska’-metod, d.v.s. bilaterala överenskommelser, in i en återvändsgränd och till en hisnande ökning av rysk imperialism. Vi lever nu på 2000-talet, när mänskliga rättigheter och humanism inte är något man har lov att se över axeln med.
President Putins nonchalanta undersökning av mordet på Anna Politkovskaja, som enbart en fråga om ändamålsenlighet, är frapperande. Likaså hans konstaterande, att Georgiens trotsiga beteende hotar att leda till blodsutgjutelse. Utifrån detta uttalande är det uppenbart, att man i Ryssland redan bestämt sig för att anfalla Georgien.
Ryssland är ordförande i Europarådet. Det är uppskakande, att ett ordförandeland för världsdelens viktigaste organisation för upprätthållande av fred och mänskliga rättigheter, anfaller för att mörda en lilliputt-granne, i avsikt att ge en allvarlig varning till övriga grannländer. Kanske upprepas i Georgien först skotten i Mainila, som mot finländarna, eller sprängningarna av flerfamiljshus, som mot tjetjenerna.
Det finns inget behov av att spekulera i, om det i högre grad är Europa som behöver Ryssland eller Ryssland Europa. Utgångspunkten bör vara att skapa förtroende, ett mångsidigt och genomskinligt samarbete samt mänskliga rättigheter och välstånd för områdets alla medborgare. Europa sjunker själv ner i ett moraliskt förfall, om man av handelsskäl godtar och därigenom förenar sig med Rysslands kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Ryssland har ratificerat de internationella mänskliga rättigheterna och den Europeiska människorättskonventionen och är dessutom ordförandeland i Europarådet. Ryssland har upptagits som medlem bland G8-länderna. Ryssland samarbetar med NATO. Ryssland strävar kanske efter att bli medlem av WTO. Ryssland har därför en fullständig förpliktelse atttillämpa gemensamt överenskomna principer.
Europa bär ett betydande ansvar för detta genom sitt föredöme och sina signaler. Enligt uppgifter från EU-mötet i Lahtis, har president Halonen under en bilfärd och statsminister Vanhanen vid middagsbordet pratat med president Putin om dessa saker. Det är livsviktigt, att Europa är enigt i frågan.
Nu krävs fortlöpande, långsiktigt win-win – baserat skapande av samarbete. Eftersom det sammanhållande kittet i allt samarbete är förtroende, måste man till att börja med från båda sidor vidta förtroendeskapande åtgärder. Den största förtroendeskapande åtgärden är, att tillsammans med Ryssland föra framåt Europarådets beslut 2006-01-25 om ett klarläggande av brott begågna av de totalitaristiska kommunistregimerna.
Det är en illusion och man lurar sig själv om man föreställer sig, att gamla spöken och hinder skulle kunna avlägsnas genom att glömma. Det är inte mänskligt möjligt. Den kraftigaste åtgärd från Rysslands sida som visar förtroende föds ur ett öppet erkännande av landets historia samt ett återställande av de oförrätter man åsamkat.
ProKarelia anser fortfarande, att den bästa knuff framåt fås genom att återlämna Karelen och övriga tvångsöverlåtna områden. Det skulle innebära ett uppsving för S:t Petersburg, Östersjösamarbetet samt integrationsutvecklingen mellan Europa och Ryssland. Det är nyckeln till att skapa förtroende och enn positiv win-win-utveckling.
Beträffande återlämnandet av landområden är det endast en fråga om en förändring av viljan.Man beskriver förhållandet mellan Finland och Ryssland som korrekt, rentav gott trots all misstänksamhet. Utifrån denna grund är det inte oöverstigligt, att finna de bästa lösningarna. Samtidigt skapar de en stabil grund för lösandet av andra kriser såsom problemen med Tjetjenien, Georgien och de Baltiska staterna.
Varför skulle Europa och Ryssland kämpa mot varandra, när man efter att ha skapat förtroende kan samarbeta allt tätare på livets olika områden!
Tilläggsuppgifter:
ProKarelia
Veikko Saksi
toimitus@prokarelia.net
http://prokarelia.net
(Översättning Staffan R Sommardahl)
