I dag kom den första snön. På sitt sätt en markering av en övergång. Jag måste plocka de sista frukterna från äppelträden. Litet av melankoli i luften. Läser för övrigt Snö av Orhan Pamuk som bäst. En bra bok. Melankolisk som jag fattar den. Kanske inte direkt litterärt nyskapande. Måhända är det orättvist att alltid förvänta sig det av en nobelpristagare. Jag läser honom emellertid med behållning.
Melankoli är en ingrediens även i mitt eget liv och har alltid så varit. Svårbeskrivbar – likt en färg – är den med oförminskad kraft närvarande. Ett filter för in- och utgående intryck.
