Sommardahl

En följd av Rumäniens inträde i EU är, att häxor, som sedan tidigare är en officiellt erkänd yrkesgrupp i Rumänien, nu gör sitt intåg på den europeiska arbetsmarknaden samtidigt som kundkategorierna blir fler.

Via  Open Europe blog,

Ananova

Jag förenar mig helt och fullt i slutklämmen ”Lägg ner, skulle jag vilja föreslå!” i Henrik Alexanderssons blogginlägg om public service.
Det är ju inte en gång för alla givet, att denna tendentiösa koloss är bäst lämpad att förvalta ett public service-uppdrag.

Andemeningen i historien om ”ett demonstrationståg……som vek av en gata för tidigt…” accentueras ytterligare när min blick faller på en enkät i Journalistförbundets tidning Journalisten, där den blodröde Johan Ehrenberg, med en överväldigande majoritet av de röstande, röstas fram – av huvudsakligen Journalistförbundets medlemmar, får man anta – som populäraste alternativ på frågan ”Vem bör ersätta Peter Örn som SR:s VD?”.

Den saudiske författaren och journalisten Wajeha Al-Huwaider beklagar tillståndet i arabvärlden i ett satiriskt poem (utdrag).

www.aafaq.org

Det här inlägget, Seek and Destroy!, av Johan Ingerö är bara så bra, så sant, så… Det räddade helt enkelt min dag!!

Inför riksdagsvalet i Finland 2007-03-18.

 Bulletin 2007-02-25, fritt att publicera
ProKarelia
http://prokarelia.net
toimitus@prokarelia.net

Man har försökt övertyga finländarna om att finlandiseringens grepp har mildrats och att ett öppet samtalsklimat råder även inom det politiska livet. Attityderna till ProKarelias sju valfrågor visar att ett dylikt påstående närmast är att betrakta som en valskröna.

I motsvarande grad kan man märka, att en ny generation försöker stiga fram, som inte ryggar tillbaka inför vissa begrepp, utan tar ställning till ställda frågor. Har denna nya våg möjlighet att uppnå maktpositioner och påverka, innan de av dem som väljs in i riksdagen har omdanats i de nuvarande makthavarnas beslutade form? Partidisciplinens snävhet är intressant att följa efter valet.

I ProKarelias valgallup frågas inte, huruvida du stöder ett återlämnande av Karelen. Den frågan är alldeles för svår för de makthavande politikerna, eftersom de flesta av dem aldrig ingående har satt sig in i frågan. Detta framgår ända upp på statsministernivå av de motvilligt avgivna korta uttalanden som gjorts.

Ställningstaganden har uppenbarligen anammats utifrån partidisciplinen eller i första hand med tanke på den egna maktpositionen. Om alla betydelsefulla politiska ställningstaganden gjordes ifrån lika begränsad beredning och orientering i ämnet vore situationen verkligen oroväckande.

Hittills har ca 300 kandidater svarat på valgallupen, vilket utgör ca 15 % av kandidaterna. För fyra år sedan svarade 500 kandidater eller ca 25 % på de dåvarande frågorna. Med beaktande av frågornas neutrala karaktär, utvisar nedgången i svarsfrekvens entydigt att den politiska tystnaden har ökat. Det ger en mycket dålig prognos för en utveckling av politisk öppenhet och ansvarstagande – samt en strävan mot ett medborgarsamhälle.

Det är motiverat att fråga vad Eero Heinäluoma, Matti Vanhanen eller Jyrki Katainen likaväl som de mindre partiernas ordföranden anser i dessa frågor. En del kandidater meddelar som orsak, att det är många enkäter. Förklaringen är dålig eftersom partiernas ordföranden även kandiderar till riksdagen.

Kanske borde man inte heller glömma, att ca en miljon finländare har sina rötter i Karelen, 36 % av finländarna stöder ett återlämnande av Karelen och ca 70 % är beredda på en öppen diskussion i frågan. Siffrorna är högre än stödet för något enskilt parti.

Speciellt partiernas ordförande ägnar sig i betydande omfattning åt kampanjer bekostade av skattebetalarna i form av partistöd. Därutöver använder statsministern och finansministern avsevärt av statens tid och organisation till sitt valarbete. Ingenstans framgår att de skulle ha ansökt om tjänstledigt under tiden för sina kampanjer.

Politisk öppenhet och politiskt ansvarstagande kan inte förverkligas, eftersom väljarna huvudsakligen är fullkomligt likgiltiga inför vad ansvariga beslutsfattare i viktiga frågor slutligen gör. Viktigare är, att det finns underhållning för folket och att bagatellartade frågor diskuteras i olika medier för att höja tittar- och läsarsiffrorna. Detta har man nitiskt lärt oss.

Den politiska makten och det politiska ansvaret har blivit otydliga då makten bollas mellan den politiska eliten och medierna, oftast med dessa maktgrupperingar i bästa samförstånd.

Vi återkommer till detaljerade gallupresultat.
Ställningstaganden från hittills svarande:

2007

2004 EU

2003

ProKarelia
Attn: Veikko Saksi
toimitus@prokarelia.net

(Översättning: Staffan Sommardahl)

Peter Wolodarskis intervju med utrikesminister Carl Bildt i TV 8 i går kväll var en besvikelse. Åtminstone mina förväntningar på den intelligente Wolodarski var hyfsat höga, men detta var synbarligen en uppgift han inte var mogen. Upplägget, särskilt i den första delen av programmet var farligt nära traditionell svensk vänsterjournalistik med sin ihärdiga ”guilt by association” vinkel. Här lät sig Wolodarskis insats reduceras till en rätt medioker sådan av den drivne och offensive Bildt. Wolodarski hade ingen plan ”B” när de följdfrågor som var avsedda att sätta press på Bildt inte hade avsedd effekt. Den senare delen av intervjun, som handlade om den rysk-tyska gasledningen på Östersjöns botten genom svensk ekonomisk zon, gav en bild av en defensivare Carl Bildt i hans egenskap av svensk utrikesminister. Den internationelle, sakpolitiskt korrekte, realpolitikern övervägde i de kommentarer han gjorde beträfande denna fråga.
Wolodarski är en sympatisk intervjuare, men var det trots allt kanske brist på journalistisk erfarenhet som gjorde att han till viss del ”togs på sängen” när Carl Bildt gick i svaromål med sin aktiva och delvis arroganta framtoning? Det är ett försvinnande fåtal som har kunnat förvärva och behålla vad som krävs i detta hänseende inom ramen för de svenska journalistiska sammanhangen. Jag hoppas att Peter Wolodarski med sin uppenbara begåvning och belevat skärpta framtoning har möjlighet att vässa sina talanger ytterligare inom någon journalistisk tradition på den internationella arenan.

The David Horowitz Freedom Center har via Terrorism Awareness Project producerat What Every American Needs to Know About Jihad.

En kort handledning i islamistisk hustrumisshandel.

Via Snaphanen och Jihad i Malmö

Fredrick Federley:
”Jag tycker att arbetarklassretorik är trams, humbug och den största bidragande orsaken till att jantelagen är så stark i Sverige.”

Klarspråk!

Länk