Sommardahl

Den gode Siewert Öholm ryter till i en krönika i dagens GA, Andlighetens nya globala former.

”Det går en 50-talsrysning genom mig när jag hör Al Gores spekulativa miljöbudskap, därför att denne nye ”miljö-Jesus” inte blir trovärdig med sin politiskt passande nya helveteslära.
Trots att modern forskning klarat av stora miljöhot under 1900-talets senare hälft, är Gores enda lösningar socialistiska, individkränkande och kollektiva. Kollektivkommunister i hela världen förenas i hyllningsrop. Äntligen har de fått en ny fråga när den politiska kommunismen kollapsat.”

”Ingen förnekar idag att miljön påverkas av människors beteende. Men vi borde lärt oss mer än att skrämma dem som redan har förstått.”

I Estland fortsätter oroligheterna och protesterna kring flytten av en bronsstaty, föreställande en sovjetisk soldat, som rests till minnet av vad estlandsryssar kallar befrielsen av Estland. Protesterna och vandalismen koncentreras till Tallinn, men förekommer också i bl a Jõhvi och Kohtlajärvi.
Till skillnad från majoriteten av den ryska befolkningen i Estland, som ser flytten av statyn som en förolämpning mot Ryssland i egenskap av de som räddade Estland undan hotet från nazismen, stöder flertalet ester flytten som för dem symboliserar den sovjetiska ockupationen mer än någon befrielse. Med tanke på följderna av den sovjetiska s. k. befrielsen är esternas ståndpunkt härvidlag förståelig. Estland välkomnade ingalunda ockupanterna, och hundratusentals människor mördades eller skickades till Sibirien under den sovjetiska ockupationen.
En befrielse skall som en grundläggande beståndsdel innebära en respekt för de mänskliga rättigheterna. Av detta syntes under sovjetockupationen inte många spår. Desto mer av ”frihet” som innebar närmast ett förslavande av folket och ett upprätthållande av ”friheten” med hjälp av stridsvagnar och gevär.
Däremot innebär inte flytten av en bronsstaty någon kränkning av mänskliga rättigheter. Allra helst som den symboliserar ockupationen av deras eget land, Estland.
De mänskliga kvarlevor som samtidigt flyttas till en krigskyrkogård innebär närmast ett hedrande av de döda ,och att man bereder dem en grav på en plats som är helgad för detta ändamål.
Estland är numera en suverän stat, något som även Ryssland borde inse och respektera, vilket naturligtvis innebär att det är Estland som beslutar vad som skall göras innanför landets gränser, så länge man inte kränker internationella överenskommelser eller mänskliga rättigheter.

Jag måste hålla med den norske bloggaren Fjordman i The Brussels Journal, att perspektiv och fokus ibland, ja rentav ofta, tar sig bisarra uttryck, som i ärendet med busschauffören i Malmö, som inte ville tillåta en kvinna klädd i burka att stiga ombord på bussen.

”This has to be one of the worst cases of Western dhimmitude I have seen. Malmö is by far the worst town in Scandinavia and may soon have a Muslim majority. While rape numbers are reaching unprecedented heights, Muslim women are fighting for the right… to wear the burqa. Notice that the bus driver was punished for not allowing this. You cannot make this stuff up. Every time you believe it cannot get worse somebody proves you wrong.”

Ett exempel på organiserat arbete, som behövs som motvikt till och för att bemöta islamister och jihadister, som ensidigt och till största delen oemotsagda från muslimskt håll, får prägla bilden av Islam, finns i form av en förening och ett forum för moderata och demokratiska muslimer: Demokratiske Muslimer i Danmark.

Nu på fredag, den 27. april, anordnas demonstrationer med krav på ett frigivande av den egyptiske bloggaren Abdelkareem Nabil Soliman, som har dömts till ett 4-årigt fängelsestraff för att ha hädat Islam samt förolämpat den egyptiska regimen, i ett dussintal länder runtom i världen.
I Stockholm äger demonstrationen rum nu på fredag kl 12.00 utanför Egyptens ambassad, Strandvägen 35.
Bland talarna vid demonstrationen märks:

Johan Norberg, Henrik von Sydow, Mattias Svensson, Stefan Geens, Jonas Virdalm, Henrik Alexandersson

Slut upp vid fredagens demonstration för ett frigivande av Kareem och för ett försvar av åsikts- och yttrandefriheten!

 www.freekareem.org

Jihad Watch rapporterar om den uppskattning Cho Seung Hui bestås med av jihadister i vissa islamska fora, där man hyllar hans mördande på Virginia Tech som om det vore utfört av en av deras egna och också dubbar honom shejk ”Abu Mus’ab Al-Virgini” efter den forne Al Qaida-ledaren i Irak ,Abu Mus’ab Al-Zarqawi .

Dawit Isaak, den svenske medborgaren och journalisten som suttit fängslad i Eritrea sedan 2001, uppmärksammas under en temadag om yttrandefrihet på Världskulturmuseet i Göteborg den 2. maj.
Arrangörer är Världskulturmuseet och Amnestys kulturgrupp.

DawitIsaak.com

2007/04/23

http://prokarelia.net   ProKarelia

toimitus@prokarelia.net

I regeringsförklaringen talas inte uttryckligen om att öka öppenheten, fastän denna tanke tydligt ingår i flera avsnitt av regeringsföklaringen. Därför är ministrarnas öppningar i denna fråga mycket intressanta.

Utrikesminister Ilkka Kanerva som representerar Finland gentemot främmande makt har gjort en mycket intressant linjedragning i en intervju i tidskriften Karjalainen 2007/04/22.: ”Enligt Kanerva kan den största förändringen komma att härröra ur det faktum, att Moderaterna vill ha en likartad diskussion beträffande utrikespolitiken som beträffande politikens övriga delar. – Att leva med en kanoniserad sanning leder inte till det bästa resultatet i en öppen värld, säger Kanerva.”

Det är glädjande, att utrikesministern så konkret har omfattat det av ProKarelia framförda och av biträdande överläkaren Jorma Tähkä utvecklade begreppet kanoniserad sanning.

En kanon är ursprungligen en officiell förteckning över heliga skrifter, en kyrklig föreskrift, en officiell stadga. Kanonisk eller hörande till kanon betyder officiell, enligt normen, enhetlig, grundläggande. I finländsk politik har skapats en kanonisk sanning. Den politiska eliten har medvetet genom överenskommelser och tigande kommit till slutsatsen, vad i olika fall skall anses vara sanning och hur man skall reagera angående dessa.

Utrikesminister Kanerva hoppas, att den utrikespolitiska diskussionen blir livligare även i riksdagen. – För att få med sig hela det politiska fältet, får man i en diskussion inte genast fördöma, om någon inte framför yttranden i linje med trosbekännelsen, hoppas Kanerva.

Den största kanoniserade frågan i Finland rör återlämnandet av Karelen och övriga tvångsavträdda områden tillbaka till Finland. Av denna fråga har man bildat en fast kanoniserad sanning, hopkopplad med krigshot, en rädsla för en våg av ryssar och en ekonomisk katastrof.. Genom att gång på gång upprepa dessa negativa faktorer i samband med återföreningstanken, har man lyckats utforma en helhet som är både skrämmande och som bör undvikas. Återföreningstanken var inte salongsfähig efter Urho Kekkonen, och en politiker mån om sitt rykte har inte kunnat tala om detta i offentligheten.

Vid ett djupare studium av återföreningens effekter visar sig den kanoniserade sanningen i detta fall vara fullkomligt vilseledande. Eftersom återföreningen för Rysslands del är en stor politisk seger, han man inget intresse av eller orsak till att skapa ett krigstillstånd av saken, det lönar sig för Ryssland att stödja initiativet. Ekonomiskt är återföreningen en vinst för bägge länderna. Vågen av ryssar betyder en liten rännil, 4-5% av befolkningsmängden. Återföreningen är därmed en stark win-win-situation.

Kanerva påminner i artikeln i Karjalainen om ett slags hälsosam egoism. Med det refererar han bl a till Finlands förhållande till USA och Ryssland. Utrikesministern har ett utmärkt tillfälle, att öppna den under decennier skapade kanoniserade kistan t ex beträffande Karelen, eftersom man har satt igång förberedelser för möten med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov och USAs utrikesminister Condoleeza Rice.

Det skall bli intressant att följa, var och hur utrikesminister Kanerva och den övriga regeringen börjar riva den kanoniserade sanningens teser (t ex krigsansvarigheten, Stasi- och KGB-listorna, Koivistos konklav och bankkrisens verkliga natur).

Gentemot omvärlden är det viktigaste, att fortsätta den uppluckring som president Tarja Halonen påbörjade i Paris i mars 2005. Hon konstaterade i sitt tal, att Finland inte var ansvarig för krigen och att man förde ett separat krig. Den nye utrikesministern gör rätt i att fortsätta därifrån och för statsrådet föreslå ett upphävande av de s k krigsansvarighetsdomarna. Det är ett första reellt steg för att fastslå Finlands oskuld.

Till detta sammanhang hör en nytolkning av fredsöverenskommelsen i Paris och ett upphävande av den därav följande lagen. Det är inte längre politiskt tvingande, att fortsätta längs en linje, där man i ett internationellt dokument fortfarande medger att Finland bar skuld till krigen. Den ledning och de finländare som har räddat vårt land förtjänar inte detta.

Det är klart, att riksdagen förmår stifta en lag i enlighet med grundlagen, som upphäver domarna och de felaktiga lagarna. Riksdagen förmådde ju på sin tid stifta en lag i strid med grundlagen som dömde de oskyldiga.

Fastän man enligt Kanerva i ”Kekkonen-Finland” inte i de vildaste fantasier på 1970-talet kunde föreställa sig en moderat utrikesminister, kunde man inte heller under den röd-gröna regeringens tid förvänta sig, att utrikesministern vågade beröra ett så centralt problemkomplex som tigandet. Vi lever i en tid av förändringar. Medborgarnas uppgift är att tillföra denna förändring starka emergenser och att stödja en politik präglad av öppenhet.

ProKarelia
Topeliusgatan 15 A
FIN-00250 HELSINKI
Attn: Veikko Saksi
toimitus@prokarelia.net

(Övers. Staffan Sommardahl)

Kanerva ja kanonisoitu totuus (art. på finska)

The Israeli independence speech

David Ben Gurion proklamerar staten Israel

Vi minns alla stupade och lyckönskar Israel på dess 59:e självständighetsdag!