Det krigsansvariga Finland 90 år som självständig nation
2007-10-22
http://prokarelia.net/fi/index.php?x=artikkeli&article_id=1390&author=10
toimitus@prokarelia.net
Finland firar den 6. december 2007 sin självständighets 90-årsjubileum. Regeringen hade redan i början av 2006 tillsatt en särskild delegation och en kommitté att förbereda aktiviteterna under jubileumsåret. Som ordförande i delegationen fungerar nu kulturminister Stefan Wallin och kommittén leds av Harri Skog från Undervisningsministeriet.
Jubileumsårets logo är kärnfullt VI!, på finska ME! Logon har skapats av grafikern Timo Kuoppala. http://www.suomi90finland.fi/etusivu/fi.jsp
Att uppnå självständighet efter århundraden av svensk och rysk överhöghet är en underbar prestation. Självständigheten sattes under en synnerligen hård prövning under krigsåren, men avvärjningssegrarna uppnådda genom unika insatser av våra veterangenerationer garanterade en fortsättning av självständigheten. Självständigheten har inte alla gånger varit självklar därefter heller.
Ett krig lämnar alltid sina ärr. Den senaste tidens skriverier har visat, att inte ens frihetskriget 1918 har behandlats så, att känslorna i denna fråga skulle ha lugnat sig. För vissa finnar var detta ett frihetskrig, för andra ett brödrakrig, för en del ett uppror. Det finns åtminstone två betydelsefulla faktorer som bidrar till att detta ämne kommer upp just nu: under sovjet-tiden kunde man inte tala om ämnet och finnarna själva kanoniserade detta till ett förbjudet samtalsämne.
Det är därför inget under, att det förs en delvis växande diskussion om följderna av de senaste krigen som inträffade för drygt 60 år sedan. Under denna tid har man från den politiska elitens sida försökt låsa in tre problemkomplex i ett hermetiskt vacuum: den s.k. krigsansvarigheten och frågan om ett återlämnande av Karelen och övriga tvångsavträdda områden. Till krigsansvarigheten är även frågan om vapensmusslarnas skuld intimt förknippad. Som den tredje frågan, omgärdad av det största tigandet, har vi att komma överens om kostnaderna för krigen samt krigsskadestånden.
Det är motsägelsefullt, att Finland firar sin 90-åriga färd med självständighet, fortfarande som skyldig till krigen. Varför måste vi fortfarande bära denna skuld, fastän fakta är synnerligen väl kända? Varför vidmakthåller vi orubbligt ett statsfördrag som fredsöverenskommelsen i Paris, där man utifrån rättviseprinciper erkänner, att Finland var allierat med Hitlers Tyskland och ansvarig för kriget? Varför är lagen som stiftats utifrån denna överenskommelse fortfarande i kraft?
Varför uteslöt världssamfundet Sovjetunionen, om det var Finland som var skyldig till kriget? Sade inte President Tarja Halonen sanningen 2005-03-01 i Paris, då hon sade, att Finland var oskyldigt till krigen och förde ett separat krig?
För det självständiga Finland var det en gränslös skam att döma, i enlighet med sin egen lagstiftning, sina egna ledare, som hade räddat landet, till fängelsestraff i egenskap av skyldiga till kriget. Nu är det en gränslös skam för presidenten, regeringen, riksdagen och folket i det Finland som firar sin 90-åriga självständighet, att upprätthålla denna krigsansvarighet.
Gagnar ansvarigheten på något vis Finland och finnarna?
Krigsansvarigheten är Finlands interna angelägenhet. Den behöver inte förhandlas med utomstående stater. Saken har lämnats obehandlad genom att hänvisa till, att de dömda inte förlorade någonting, åtminstone inte sin heder. Finlands nuvarande politiska elit kunde pröva fängelsestraffets välsignelsebringande effekt genom att stifta en lag, som dömer dem till fängelse på grund av att de inte har upplöst denna mot grundlagen stridande ansvarighetslag och domarna.
Kanske skulle därefter det obegripliga talet, att de krigsansvariga eller deras anhöriga inte förlorade någonting, upphöra. En dylik handtvagning förpassar Pontius Pilatus (Matt. 27:24) till en oansenlig lärjunge i cynism.
Finlands självständighet är för landet dess viktigaste värde och prestation. Är vi på något vis fortfarande ett så underordnat folk, att vi på något sätt måste straffa oss själva för välståndet och framgången? Det är närmast komiskt, att jämföra nuvarande juridiska praxis med denna ansvarighet. Den åtalade kan i ljuset av ovedersägliga bevis befinnas skyldig. Trots det garanterar lagen honom en rättvis rättegång, ett bra rättegångsbiträde samt möjlighet att överklaga. Om domen innehåller ett juridiskt fel, upphävs den eventuellt.
Vad gäller krigsansvarigheten är hela lagen felaktig. Utifrån den omfattande mängd protokoll, som docent Hannu Rautkallio har samlat, är det klargjort, att krigsansvarigheten i främsta rummet var en form av maktambitioner hos justitieminister Urho Kekkonen. Han fick övervakningskommissionens Andrei Zdànovs personliga stöd, som man trodde var Kremls vilja.
Fullkomligt oberoende av vad Kreml ville för 60 år sedan, så dömdes de s.k. krigsansvariga med en av den finska riksdagen stiftad grundlagsfientlig retroaktiv lag. Dessutom utövade regeringen påtryckningar på domstolen att döma till strängare straff.
Det är president Tarja Halonens, statsminister Matti Vanhanens, hela regeringens och Finlands riksdags skyldighet, att skyndsamt ta tag i krigsansvarighetsfrågan och påbörja omedelbara åtgärder för att upphäva domarna. Finland eller dess ledare var inte skyldiga till kriget Varför skulle vi fortsätta med en osann skuld?
Det hedrar inte en rättsstat, att de oskyldiga döms strängt och de oskyldigas domar hålls giltiga och de skyldiga belönas genom att skänka dem 45000 km2 av de oskyldigas land och krigsskadestånd som uppgår till ca 60 miljarder euro. Den skyldige har inte betalat någonting för förödelsen under kriget eller för dessa gåvor.
Den s.k. krigsansvarigheten måste upplösas och Finland befrias från sin skuldbörda. Är vi vid firandet av vår självständighets 100-års jubileum fortfarande lika skyldiga som nu?
ProKarelia
Topeliusgatan 15 A
FIN-00250 HELSINKI
attn: Veikko Saksi
(Övers. Staffan Sommardahl)
