Sommardahl

Ur en läsvärd insändare av Lars Milberg i SvD per den 15. oktober med flera tänkvärdheter dristar jag mig att citera följande slutsats:

”Konsekvensen är att det inte finns något hopp från moderat håll för oss som anser att facket ibland är för starkt, att skatterna är för höga samt att bristen på fungerande polis och försvar är skrämmande. Lite tillspetsat kan sägas att det var bättre att leva under socialistiskt styre eftersom vi då levde på hoppet om ett bättre Sverige.”

De ställningstaganden och åtgärder vi på punkt efter punkt ser vidtas från regeringshåll gör en bara så ledsen.

Illusionerna om ett frihetligare samhälle tillika med tillgången på alternativ till en socialistisk samhällsutveckling har bleknat och, jag citerar ur samma insändare, ”…allt färre av oss anser oss ha något gemensamt med samhället.”

Metro:

”– Vi tycker att det är lite märkligt att ge priset till en före detta amerikansk vicepresident, säger Ola Mattsson, generalsekreterare i Svenska freds- och skiljedomsföreningen till TT. -Syftet med priset är att det ska handla om personer som verkar för nedrustning, och i den rollen har väl inte Al Gore gjort något större för världen. Så vi kan tycka att det är lite överraskande, säger han.

Fredspriset har på senare år breddats från det mer klassiska fredsmäklartemat. Men Svenska freds har ingen generell kritik mot den utvecklingen, säger Mattsson.

– Någonstans är det i prisets ursprung tydligt att det ska handla om fredsfrågor och nedrustning, och det finns ju jättemycket att göra där. Samtidigt finns det ju en lång rad utvecklingsfrågor där det är jätteviktigt att något händer. -Men när det blir en amerikansk vicepresident blir det lite spetsigt. Han är ju ingen skurk på det sätt som Kissinger var, men det blir ändå märkligt. Det finns så många gräsrotsmänniskor som gör ett viktigt arbete, också när det gäller klimatförändringar finns det andra som kämpar hårt och är värda att uppmärksammas. -Här är det en person som redan har uppmärksamhet, och här får han priset för att lyfta en fråga som många redan ser som självklar, säger Ola Mattsson.”

Svenska freds- och skiljedomsföreningen levererar med sedvanlig brist på saklighet sin kommentar till Nobels fredspris 2007.

”Europa löste ett stort problem – problemet med den sionistiska faran.

Sionisterna, som utgjorde en stark politisk kraft i Europa, förorsakade mycken oreda där.

Eftersom de hade stora förmögenheter och kontrollerade ett propagandaimperium, gjorde de Europas regeringar hjälplösa.

Vad Hitler och de tyska nazisterna gjorde med judarna på den tiden var delvis en följd av dessa omständigheter beträffande judarna.

De ville fördriva sionisterna från Europa för att dessa alltid var en plåga för regeringarna där.

Sålunda drabbade katastrofen muslimerna, särskilt palestinierna, och ni känner alla till historien, mer eller mindre.

Deras första mål var att rädda Europa från sionismens ondska, och i detta har de varit relativt framgångsrika.”

Den f.d. iranske presidenten Rafsanjani medger, att Förintelsen inträffade, men menar att den var rättfärdig.

Fiendens röst!

Infidels are cool

Med en gäspning noterar jag att Doris Lessing tilldelas 2007 års Nobelpris i litteratur.
När SvT i studiosamtalet efter tillkännagivandet titulerar en nolla i sammanhanget som Magnus Utvik litteraturkritiker, vilken inledningsvis konstaterar att han inte har läst något av Doris Lessing, en av nittonhundratalets mest kända författare, vet jag inte om jag skall skratta eller gråta.

Inte minst med tanke på de många hårresande val av mottagare av Nobels fredspris genom åren skulle det inte förvåna om årets pristagare på fredag heter Al Gore.

James Lewis har en läsvärd artikel om nykommunismen/ nykommunisterna i The American Thinker.