Sommardahl

Tre av fem finländare litar inte på ryssar

Valitut Palat (Det Bästa) frågade 1400 av sina prenumeranter om deras uppfattning beträffande förtroende. Enligt tidskriften litar finländare allra minst på ryssar. Tre av fem har denna åsikt. Övriga europeer uttrycker inte lika kraftfullt sitt misstroende mot ryssar som finländarna. Svenskar litar finländare näst mest på och det största förtroendet har man för andra finländare.

Resultatet är inte överraskande. När man har mätt russofobi d.v.s. ryss-skräck eller -hat har resultatet i stort set varit likadant. Finländarna uttrycker på så sätt sitt misstroende, hat och sin rädsla gentemot ryssar.

Måste detta tillstånd vara för evigt? Skulle inte finländarna kunna övervinna sin misstro och sin fobi? Borde inte Ryssland ges en möjlighet att visa, att man befinner sig över denna misstro och är i stånd till att agera på ett förtroendeingivande sätt? Situationen är inte alldeles enkel mot bakgrund av en månghundraårig historisk erfarenhet, händelserna under de senaste krigen och det nya Ryssland.

Orsakerna till misstroendet återfinns i erfarenheterna

Man behöver inte leta efter orsakssammanhang på särskilt långt håll för denna misstänksamhet. Fastän den politiska nivån anstränger sig för att glömma erfarenheterna från de senaste krigen så försvinner inte dessa ur det finska medvetandet. Hur skulle de ens kunna göra det, när krigets verkningar fortfarande är tydligt skönjbara och hundratusentals, kanske en miljon, finländare på grund av dessa uttryckligen har förlorat en del av sina mänskliga rättigheter.

Karelen, Petsamo, Salla, Kuusamo och öar i Finska viken är fortfarande som en följd av de senaste krigen under ryskt välde. När man tar ifrån ett land 12% av dess nuvarande yta så försvinner inte en sådan amputation genom fagert tal och genom att påstå att allt är bra.

Estlands och de övriga baltiska staternas öde visade vilka följder det får om man litar på det ryska ordet. Dessa länder har haft en plågsam väg och ett hårt arbete med att resa sig ur den mentala och ekonomiska förlamning som orsakades av ockupationen.

Misstron har ärvts genom modersmjölken och sitter i generna

Finländarna har inte denna ockupationserfarenhet i färskt minne eftersom vi lyckligtvis inte litade på sovjetledarnas löften. Från den tidigare historien finns däremot mycket kunskap om hur den östliga erövraren gång efter annan vällde in över landet. I och för sig erövrade Sverige Finland på ett liknande sätt, men trots det existerar inte motsvarande misstro.

Finländarnas misstro mot ryssarna ärvs redan med modersmjölken, den är på sätt och vis ett inbyggt varningssystem i våra gener. En sådan konstruktion är det svårt att frigöra sig ifrån. Det behövs verkligen klara förtroendeskapande åtgärder för att denna och samtidigt inställningen skall förändras.

Att mäta förtroende är för den enskilda människans och folkets liv en fråga av yttersta vikt. Om man inte kan identifiera opålitliga makthavare, hamnar man lätt i stor fara. En motiverad misstro kan spara människoliv och stora ekonomiska förluster.

Anonymt vågar man föra fram sin inställning

Kanske opinionsundersökningar och osignerade insändare på nätet och i media är den form i vilken finländarna vågar föra fram sin egentliga misstro mot ryssarna. Särskilt den äldre generationen minns klart den förhärskande självcensuren som effektivare än kraven från en övervakningskommission tystade kritiken.

Sverige, Frankrike och många andra länder har inte en lika stor misstro eller fobi gentemot Ryssland. I Frankrike anser många, att Sovjetunionen rentav räddade dem från nazisterna. Kunskapen om historiens verkliga förlopp och diktatorernas målsättningar har inte ens nått europeerna.

Genom att prata och försäkra förmår man aldrig att skapa ett äkta förtroende. Det har finländare och ryssar försökt i över 60 år. Kanske tror någon politiker på dessa försäkringar, men redan denna opinionsundersökning visar, att dylikt inte slår rot hos folket. Det saknas verklighetsförankring och handling. Förtroende skapas endast genom förtroendeskapande åtgärder.

Har det förekommit förtroendeskapande åtgärder i Ryssland?

Vilka förtroendeskapande åtgärder har Sovjetunionen och Ryssland vidtagit gentemot Finland? Till exempel har det sagts, att de efter de senaste krigen inte har anfallit Finland, de har bedrivit handel med oss, hyrt Saima kanal och efter att ha kapat östtrafiken låtit sina långtradare välla in över våra vägar. Är detta verkliga förtroendeskapande åtgärder?

Att avhålla sig från militärt anfall är inte ett uttryck för en särskild ynnest eller ett förtroende. Det är ett tillstånd som är grunden för alla internationella överenskommelser. Militärt anfall är en förlängning av politiken genom ett mycket allvarligt brott. I handel gäller ömsesidiga fördelar. För att förverkliga dessa krävs ömsesidigt förtroende.

Detta förtroende försökte man säkra med diverse metoder. Saima kanal är ett ytterligare krigsskadestånd som Finland betalar. Finländarna använder kanalen till ca 5% och betalar kostnaderna för denna med råge. Långtradartrafiken är nästan helt och hållet en förlustaffär.

En betydande åtgärd som ökade förtroendet var återlämnandet av Porkkala. Forskningen har emellertid även i det fallet visat, att Porkkala var dyrt och utan betydelse för Sovjetunionen och förorsakade avund och även internationella komplikationer. Det var mycket förmånligare att avstå och som bonus få ansenlig good will.

Från tiden för de senaste krigen har hos finländarna ett misstroende även dröjt kvar gentemot väst. Man gav löften om hjälp, men den uteblev till största delen. Finland kämpade för hela den västliga, särskilt den nordiska, civilisationen och friheten. Verkliga vänner skulle ha skickat hjälp och utövat påtryckningar på angriparen.

Till slut befann sig två stormakter tillsammans med vissa andra länder emot Finland, nämligen Sovjetunionen och USA, som till det nuvarande samhällets börda beviljade Sovjetunionen ett lend-lease stöd på ca 2000 miljarder dollar.

Trots det känner man inte motsvarande misstro gentemot Sverige eller USA. Kanske är en central förklaring det sätt på vilket Sovjetunionen och Ryssland behandlade och behandlar sina egna medborgare och hur situationen ser ut i dag.

Ryssarna har lägst förtroende för sina myndigheter

Ryssar litar inte på varandra och allra minst på sin milis och sina myndigheter. Vi minns väl den ryska anekdoten, där en ryss i vredesmod säger till en annan ryss: ”Du, din odugling, talade sanning!”

Korruptionen i Ryssland är mer omfattande än någonsin tidigare. Enligt newnations.com är Ryssland i korruptionsstatistiken på plats 115 och Finland på plats 1. När det gäller demokrati återfinns Ryssland på plats 125 och beträffande pressfrihet på plats 123. Finland befinner sig även i denna statistik på plats 1. En ryss kan inte lita på sina tjänstemäns opartiskhet och att de skulle handla i medborgarnas intresse. Milisens godtycke har även oräkneliga utlänningar fått erfara.

I Ryssland kan man inte, på grund av den hårdare kontrollen, fritt tala om den verkliga superkorruptionen som förverkligas mellan de makthavande klanerna genom de högsta styrande. Enligt ryska källor är Putins förmögenhet på nivån 30-45 miljarder euro. En sådan förmögenhet är svår att skaffa sig med en förhållandevis låg lön och obefintliga övriga deklarerade inkomster.

Ryssarna har fört ut sina pengar ur landet

Bristen på förtroende för sitt eget land har i Ryssland tydligast märkts genom att nyrika personer och företag har tävlat om att föra ut stora summor till väst, eftersom de inte litar på sina egna banker eller statens åtgärder.

Under den stora blåsningen försvann nationella tillgångar för 600-1400 miljarder dollar. Till dags dato har endast en liten del återbördats.

Ett eget kapitel i misstron utgör den näringspolitik som bedrivs i Ryssland. För närvarande överför man 42 som strategiska ansedda verksamhetsområden under statens holdingbolag. Det innebär, att säkerhetsorganisationernas grepp om företagen stärks ytterligare.

Finländska politiker har ett stort behov av att visa förtroende

Vissa finländska personer och företag verkar ha ett absolut behov av att visa sitt stora förtroende för det systemet i Ryssland. Vad detta förtroende grundar sig på förblir en öppen fråga. Exempel på vad som väntar finns mer än tillräckligt.

Rysslands potential är enorm, men utan ett äkta förtroende kan inte ryska och västliga samarbetsprojekt tillgodogöra sig denna. De som investerar i landet kalkylerar noga hur fort deras investeringar betalar sig, och om det hinner ske innan dessa kapas. Endast finländska politiker och statliga företag litar blåögt på att de åtminstone inte blir lurade.

Rysslands förtroendekapital är som helhet bekymmersamt. Man behöver åtskilliga verkliga förtroendeskapande åtgärder för att ändra attityderna. Å andra sidan är situationen såpass välkänd, att i denna mörka helhet lyser även ett litet ljus klart. Ord ensamma skapar enbart ett ökat misstroende om de är verklighetsfrämmande.

Ryssland förstår behovet av förtroende men agerar inte i enlighet med detta

Det verkar som om ledningen i Ryssland förstår nödvändigheten av förtroende i det internationella samarbetet. Intrycket består dock, att de inte tror att dessa krav inte gäller dem själva, enbart andra. Ryssland presenterar sig som en stormakt som själv dikterar umgängesformerna.

En utomstående upplever, att Ryssland fortfarande lever i hög grad bland tankegångarna från romersk rätt. Enligt denna skapade användning av styrka, erövring och röveri äganderätt och rätt att härska över andra.

Vi lever nu i en annan tidsålder. Varje stat borde kunna prestera en kritisk själbetraktelse. Detta krav gäller även Finland, även om man i många jämförelser intar förstaplatsen. Även vi har mycket som kan förbättras.

Ett betydande behov av förbättring gäller att vara ärlig och rakryggad gentemot Ryssland. Vi ger kontinuerligt fel signaler till vårt grannland genom att beträffande våra egna rättigheter vara synnerligen vaga, undfallande och rädda. Inte respekterar ryssarna sådant, de utnyttjar det. Om den ena bjuder på att bli utnyttjad måste man ha en särdeles hög moral för att avstå.

Finland och Ryssland kan tillsammans skapa förtroende

Finland och Ryssland kan tillsammans stödja en ökning av Rysslands förtroendekapital genom konkreta åtgärder. Den synligaste och fruktbaraste för båda sidor av dessa är ett återlämnande av Karelen och övriga tvångsavträdda områden. Det existerar knappast någon annan åtgärd där Ryssland kunde få mer politisk good will, respekt och förtroende.

Länderna måste tillsammans skapa en sådan win-winbaserad återlämningsplan, som på ett helt nytt sätt börjar generera förtroende och ekonomiskt samarbete. I nuvarande situation förlorar båda sidor ansenligt.

När Ryssland återlämnar de finska områdena, visar man , att någonting har förändrats i landet. Om inte en sådan förändring syns i handling försvinner inte heller misstron. Vi lever i en ständigt krympande värld där det finns en betydande mängd oss gemensamt hotande riskfaktorer. Länder måste finna varandra och uppnå ett äkta samarbete. Nyckeln till allt mänskligt samarbete är förtroende.

http://prokarelia.net/fi/?x=artikkeli&article_id=1557&author=10

Pro Karelia ry http://prokarelia.net

Topeliusgatan 15 A
FIN-00250 HELSINKI

attn: Veikko Saksi

Övers. Staffan Sommardahl

 

Det här inlägget postades 05/07/2008 klockan 10:08 f m och ligger under Uncategorized . You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed Du kan lämna ett svar eller trackback från din egen webbplats.