Sommardahl

Satellite interview with Richard Dawkins – Royal Society of New Zealand

RDF TV – The Baloney Detection Kit – Michael Shermer

Daniel Dennett – The Genius of Charles Darwin: The Uncut Interviews

Steven Pinker – The Genius of Charles Darwin: The Uncut Interviews

2009-06-11, fri publicering

Pro Karelia ry, http://prokarelia.net

http://prokarelia.net/fi/index.php?x=artikkeli&article_id=1813&author=10

Kurilerna är en suverän del av Japan

Det japanska underhuset har godkänt ett lagförslag med avsikt att utöva påtryckningar för att återfå de s.k. Kurilerna. Japan Today rapporterade 2009-06-11, att det japanska parlamentet eller underhuset enhälligt har godkänt ett lagförslag som betonar landets suveränitet beträffande fyra öar – Kunashiri, Etorofu samt ögrupperna Shikota och Habomai. Ryssland ockuperade öarna alldeles i slutet av senaste krig.

Enligt underhuset är öarna en fast del av Japan. Avsikten med den nya lagen är, att korrigera den gamla lagen och påskynda kampanjen för Japans suveränitet beträffande öarna. Lagen tros ha behandlats av parlamentet före utgången av juli.

Japan måste göra sitt yttersta för ett återlämnande an Kurilerna

Den nya lagen kräver, att Japan gör vad man kan för att förverkliga ett snabbt återlämnande av öarna som är en organisk del av Japan. Samtidigt försöker lagen främja visumfria bytesprogram mellan öarnas ryska befolkning och tidigare japanska befolkning och deras familjer.

Man har bedömt, att man som mål med lagen har, att på ett kraftfullt sätt återuppta ö-frågan före toppmötet mellan Japan och Ryssland, som skall äga rum i samband med G8-mötet i Italien i juli.

Inget fredsavtal före ett återlämnande av Kurilerna

Frågan om Kurilerna har ofta tagits upp mellan Japan och Ryssland. Länderna har inte undertecknat ett fredsavtal, fastän de har ett omfattande ekonomiskt samarbete. Japan går inte med på ett undertecknande, förrän Ryssland återlämnar Kurilerna som man tagit med våld och utan lagligt stöd.

Redan Nikita Chrustjov var på 1950-talet beredd att återlämna två öar, vilket Japan inte godkänt.

Ett problem i fråga om återlämnandet är den ryska lagstiftningen, enligt vilken man kan avträda territorium endast efter en folkomröstning.

Faktum är, att detta krav inte upprätthölls i början av 2008, då Ryssland överlät 337 km2 omtvistat territorium nära Habarovsk till Kina.

Är olja knutet till frågan om Kurilerna?

Frågan om Kurilerna var senast uppe i slutet av maj 2009 , då statsminister Vladimir Putin var i Japan för att förhandla fram ett omfattande och långsiktigt ekonomiskt paket med statsminister Taro Aso.

Möjligen efterliknar paketet karaktären hos motsvarande paket mellan Ryssland och Kina, utifrån vilket Japan skulle bygga en oljeledning genom vilken Ryssland långvarigt skulle leverera olja.

Kina gav i motsvarande situation Ryssland ett lån på 25 miljarder dollar, som Ryssland amorterar genom oljeleveranser.

Japans aktivitet beträffande återlämnandet av Kurilerna har ökat

Japans aktivitet i frågan om ett återlämnande av Kurilerna har på senare år tydligt ökat. Jämfört med frågan om ett återlämnande av Karelen är återlämnandet av Kurilerna en del av regeringens program och statsledningen gör fortsättningsvis ett kraftfullt arbete för att förverkliga detta.

Om den japanska statsledningen skulle börja slira på denna målsättning, finns i bakgrunden en stark medborgarrörelse som omgående kräver statsledningens återgång till den rätta vägen. Det är uppenbart, att Ryssland kommer att få avstå Kurilerna, som man endast har våldsbenägen tjuvs rätt till.

Det är sannolikt, att Kina inom de närmaste åren kommer att kräva tillbaka Manchuriet omfattande över 1 000 000 km2, som Ryssland med hot om våld tog av Kina 1860 efter freden i II opiumkriget – utan att ens vara part i kriget.

Finland försäkrar angriparens rättigheter

Den japanska regeringens och det japanska parlamentets aktivitet i frågan om Kurilerna ställer Finlands regering och riksdag i en än mer besynnerlig och icke fosterländsk dager. Japanerna jobbar skuldra vid skuldra för att få tillbaka de öar som tillhör dem.

Finlands politiska beslutsfattare jobbar skuldra vid skuldra för att försäkra, att Finland inte har några krav på Ryssland. De går inte heller med på att ta upp frågan med Ryssland.

Försäkringarna är fullständigt meningslösa. Såväl finnarna som ryssarna vet utomordentligt väl, att ca 12% av Finland ockuperas av Ryssland, och att finnarnas mänskliga rättigheter inte respekteras.

Vad har Halonen diskuterat med den ryska ledningen?

Förvisso säger president Halonen sig ha diskuterat frågan om Karelen med Rysslands ledare. Det har aldrig offentliggjorts vad hon har sagt i dessa diskussioner.

Mest uppenbart är, att signalen har varit densamma som till finnarna: vi har inga territoriella eller andra krav på Ryssland.

Det är klart att Ryssland på något sätt måste nöja sig med detta, och visst är situationen riktigt behaglig för dem: offret vill förbli ett offer och ge alla fördelar till angriparstaten. Man kan föreställa sig hur man i kretsen av fosterländskt tänkande ryssar ofta har skrattat åt detta.

Är finnarna fega eller blandar man ihop begreppen?

De finska beslutsfattarna har fullständigt glömt, att Finland var offret som angreps och med våld avtvingades landområden. Det officiella Finland beter sig som den skyldiga angriparstaten, fastän Halonen i utrikespolitiska institutet i Paris 2005-03-01 slog fast, att Finland var oskyldigt till krigen, uppnådde försvarsvinster och utkämpade ett separatkrig.

Sade Halonen sanningen i Paris eller säger hon sanningen när hon hävdar, att Finland inte har territoriella eller andra krav? Finlands president borde besluta sig för om hon i denna fråga vill driva finnarnas legitima rättigheter eller ryssarnas illegitima rättigheter.

Är det i dementerandet av återlämnandet av Karelen fråga om en allvarlig begreppsförvirring hos de finska beslutsfattarna, ett politiskt spel mot Finland, finnarnas rättigheter och territoriella suveränitet eller en stor politisk feghet?

—————

Mer om frågan om Kurilerna: http://prokarelia.net/fi/?x=null&display=seach&keywords=kuriili&area=articles

Pro Karelia ry
Pl 262
00171HELSINKI
attn: Veikko Saksi
toimitus@prokarelia.net
webmaster@prokarelia.com

Översättning Staffan Sommardahl

Bulletin 2009-06-05, fri publicering
Markus Lehtipuu
smfg.oy@kolumbus.fi

 
http://prokarelia.net/fi/?x=artikkeli&article_id=1812&author=3

Judeförföljelserna på en tidsaxel

Avsikten med denna text är inte att förringa Nazi-Tysklands förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna under åren 1933-45. Under andra världskriget förintades 5 860 129 judar av totalt 9,8 miljoner, och den största delen utfördes av nazisternas våldsapparat.

Avsikten med denna text är att framställa en opartisk översikt över judeförföljelsernapå en tidsaxel, att placera Finland på denna tidsaxel och att jämföra händelserna med händelserna i Ryssland.

Bakgrunden utgörs av de statliga judeförföljelserna i Ryssland

Granskningen börjar år 1880. På den tiden fanns det 250 000 judar i USA. År 1930, 50 år senare fanns det 5 miljoner judar i USA. Varför hade antalet judar 20-faldigats?

Svaret är de ryska judeförföljelserna. De värsta pogromerna i Ryssland skedde 1881-84, 1891-92 och 1903-06.

Floden av judar från det rasistiska Ryssland till USA förklarar den våldsamma ökningen av den judiska befolkningen i USA. Den ryska rasismen förklarar även den israeliska historien: under åren 1880-1930 flyttade ca 180 000 judar från Ryssland till Palestina. Sionismen hade inte fötts utan den ryska rasismen.

Judarna och den kommunistiska revolutionen

Varför sammanlänkas judarna med kommunismen? Anna Politkovskaja gav en förklaring i en av sina böcker om Tjetjenien: judarna kände en sådan vrede mot sina ryska förtryckare att de trodde att revolutionen skulle ge dem möjlighet till frihet eller hämnd eller både och.

Otvivelaktigt lockade den socialistiska idealismen även judar att delta i revolutionen, men decenniers rasistiskt förtryck är en lika trovärdig förklaring till judarnas delaktighet i ryska revolutionen.

Tyskland och det kommunistiska hotet

Situationen i Tyskland efter första världskriget var svår och förvärrades av kommunisternas försök till statskupp år 1919. Samma år blev Hitler medlem av det tyska arbetarpartiet med partibok nummer 555.

Om den ryska statliga rasismen hade förföljt judarna under decennier och många judar sökte en flyktväg undan den kommunistiska revolutionen, är det en logisk slutsats att se det judiska deltagandet i den kommunistiska revolutionära skeendet som ett hot även mot andra länders integritet.

Finland var år 1918 inte den enda stat som blev föremål för försök till revolution. De “vita” i Finland straffade hårt den kommunistiska statskuppen och i Tyskland förhöll man sig säkerligen lika kritisk till hotet om revolution.

Nazisterna tar makten

Hitlers nationalsocialistiska arbetarparti tog makten på ett skenbart demokratiskt sätt. Hitler var en stark motståndare till två saker: kommunismen och judarna. Av ovannämnda skäl förenades de i relationerna till Ryssland i samma paket.

Tysklands judar 1933-39

I den finländska debatten framförs med jämna mellanrum anklagelser mot den av Finland förda politiken på 1930-talet. Finland påstås ha varit tyskvänligt. Efterklokt har man velat anse att Finland stödde den efter kriget uppenbarade av nazisterna genomförda folkmordspolitiken, Förintelsen.

Därför är det viktigt att granska vad som skedde i Tyskland och sätta det i relation till vad som försiggick i Ryssland eller Sovjetunionen. Denna jämförelse hjälper oss att förstå i vilken värld Finland befann sig före och under krigsåren.

1933: Diskrimineringen av judar startade, 52 år efter att ryssarna hade påbörjat sin egna judediskriminerande politik. 1935-09-15 förbjöd Nürnberg-lagarna judar att inneha tyskt medborgarskap samt blandäktenskap.

1938-06-15: De första 1500 judarna anhölls anklagade för småbrott och fängslades i koncentrationsläger, mer än 5 år efter att nazisterna erövrat makten och 21 år efter att Lenin utfärdade sin häktningsorder gällande Rysslands olika folkgrupper och ett och ett halvt år efter att i den andra rättegången i Moskva trotskisterna anklagades och sedan mördades.

1938-08-26: fördrivningen av judar från Tyskland befrämjades.

1938-11-09: Under Kristallnatten vanhelgades 1400 synagogor i Tyskland, judiska affärer vandaliserades och 91 judar dödades, flera år efter att man i Sovjetunionen hade fängslat medlemmar av vissa folkgrupper, förstört kyrkor och dödat tusentals.

1938-11-12: Judiska affärer stängdes, 21 år efter att man i Ryssland hade konfiskerat affärsinnehavares egendom.

1939-04-30: Judar fördrevs från sina hem, ca två år efter att Stalin hade börjat hämta och fängsla människor i deras hem.

1939-07-04: Judiska föreningen i Tyskland upplöstes och sattes under Gestapos kontroll, ett par decennier efter socialiseringarna i Ryssland.

I oktober 1939 utfärdades den första ordern om massmord, riktad mot tyska utvecklingsstörda, ca 22 år efter att Lenin utfärdade sina första order om massmord.

Den slutgiltiga lösningen och judarna

1941-07-31: Hermann Göring gav order om att påbörja planerna på “den slutgiltiga lösningen” på judefrågan, ca 6 veckor efter att fortsättningskriget hade börjat, ca 5 veckor efter att Finland hade anslutit sig till fortsättningskriget och ca 3 veckor efter att de första finnarna hade överskridit Sovjetunionens gräns.

1941-12-08: I Tyskland användes för första gången giftgas mot judar, två dagar efter att Risto Ryti hade deklarerat att Karelen återansluts till övriga Finland och Finland i huvudsak hade uppnått fronten i ställningskriget.

1942-01-20: Ledningen för Tyskland diskuterade “den slutgiltiga lösningen”, exakt ett halvt år efter fortsättningskrigets början.

1942-02-15: I Auschwitz-Birkenau påbörjades användandet av giftgasen Zyklon-B, nästan sju månader från början av fortsättningskriget.

1942-03-17 – 1942-07-23: I Polen färdigställdes och togs sex dödsläger i bruk, slutligen över ett år efter fortsättningskrigets början.

I maj 1942 drog Polens judiska organisationer slutsatsen att nazisterna avsåg att förinta alla Europas judar, 11 månader efter fortsättningskrigets början.

Slutledningar

Det har påståtts att Finland var medskyldig till det tyska anfallet 1941-06-22. Med olika motiveringar har man hävdat att Finland på något vis deltog eller drevs in i förverkligandet av Tysklands militära mål.

Ovanstående jämförelser av datum visar att de världsberömda förintelselägren grundades t.o.m. mer än ett år efter fortsättningskrigets början. Finland kunde inte ha deltagit i föverkligandet av Förintelsen som ett av Tysklands mål med kriget eftersom vid krigets början ingen Förintelse ännu existerade.

En del av transporterna till förintelselägren av Europas judar föverkligades först när Finland redan höll på att frigöra sig eller redan helt hade frigjort sig från kriget. T.ex. från Ungern transporterades 434 351 judar till förintelselägren först 1944-05-15 – 1944-07-09.

Var räddades flest judar?

Av alla Europas länder räddades i Finland och Sverige praktiskt taget 100% av ländernas egna judiska befolkning.

Den största delen av landets judiska befolkning förintades i Polen, som hörde till krigets största offer. Av Tysklands judar mördades 76%.

Estland har anklagats för den grymma behandlingen av judar: 44% av den judiska befolkningen mördades. Tyskland har anklagats för försök till förintelse av judar på sovjetiskt territorium. Ändå dog 33% av Sovjetunionens judar, 67% räddades.

Finland och Förintelsen

I vissa läger har man velat svartmåla Finlands rykte genom att framföra anklagelser om utlämning till “en säker död”. Kronologin styrker dock ett överraskande faktum:

- vid fortsättningskrigets början hade man inte ens planerat förintelsen av judarna
- vid fortsättningskrigets början hade tyskarna inte använt si av giftgas mot judar en enda gång
- vid fortsättningskrigets början hade nazisterna inte ett enda förintelseläger för judar
- vid fortsättningskrigets början kunde ingen ens föreställa sig att tyskarna strävade efter att förinta judarna, och när en sådan slutledning drogs hade fortsättningskriget pågått nästa ett år
- Finland förhandlade inte vid något tillfälle med det Tyskland som var skyldigt till Förintelsen före början av fortsättningskriget
Finland kunde inte veta av något Förintelse-liknande brott mot mänskligheten eftersom något sådant dittills inte hade inträffat.

ProKarelia ry
Pl 262
00171 HELSINKI
attn.: Veikko Saksi
toimitus@prokarelia.net
webmaster@prokarelia.net

Översättning: Staffan Sommardahl

Why We Believe in Gods – Andy Thomson – American Atheists 09

American Atheists 09 – Richard Dawkins (w/ Q&A)

‘Turkey bans biologist Richard Dawkins’ website’ by Monsters and Critics – RichardDawkins.net

Posted using ShareThis