Som Perspectives Papers on Current Affairs, Perspectives 44 från The Begin-Sadat Center for Strategic Studies (BESA) publicerar man en läsvärd text av Dr. Jonathan Spyer, Senior Research Fellow vid Global Research in International Affairs Center (IDC): UNRWA: Barrier to Peace.
Arab-American Psychiatrist Wafa Sultan Blasts Islam
Utrikesminister Stubb förordar ett borttagande av visumtvånget mellan Finland och Ryssland
Utrikesminister Alexander Stubb har förordat ett borttagande av visumtvånget mellan Finland och Ryssland som en korrekt verksamhetsform. Relationerna mellan grannstaterna borde vara sådana, att visum inte behövs. Till största delen innebär visum byråkrati, tidsspillan och onödig inkassering, men också en form av övervakning. Viseringen har många sidor.
Ett förverkligande av viseringsfrihet begränsas av Rysslands nuvarande instabilitet. När man minns formerna för folkräkningen och dess resultat, är det oklart på vilka grunder visum, pass m. fl. dokument utfärdas i Ryssland. Man har ingen verklig kunskap om folkmängden i landet, vilka de är och i vilken mån dessa kan anses vara pålitliga gränsöverskridare. Det är även oklart om det i Ryssland illegalt finns 0.3 eller 17 miljoner kineser.
Vilka är Rysslands gentjänster?
När en person i Ryssland lagligt kan inneha ett flertal pass i olika namn finns det utrymme för förbättringar. Landets korruptionsnivå tillhör de högsta i världen och myndighetskontrollen “ändamålsenlig”. Det sägs, att i Ryssland är de bästa dokumenten kriminella. Traditionellt har de bästa innehafts av KGB/FSB-representanter.
I offentligheten har inte förekommit uppgifter om huruvida Stubb har framfört några krav om motprestationer till visumfriheten. Normal praxis är, att det krävs motprestation när någon vill ha en förmån av någon annan. Aktuella ersättningar och korrigeringar finns det gott om.
Ryssland ockuperar fortfarande 45000 km2 som tillhör Finland och finländare. Oenigheten beträffande trätullarna är olöst. Tillåtandet av den felaktiga behandlingen av Stockmann är ett märkligt skyddande av kriminella. Listan i sin helhet är inte kort.
När Ryssland normaliserar relationerna är det en glädje att driva gemensamma intressen
Utgångspunkten för goda och genuint förtroendefulla relationer är, att den ena parten inte tillägnar sig vad som tillhör den andra parten, och inte försöker tillskansa sig ensidiga fördelar. Ryssland har mycket att uppnå i världen, men om förtroendet inte vilar på en genuin grund, blir resultaten ringa, som vi har sett.
När Ryssland börjar normalisera det som gnager i relationerna, gläds säkert Finland och finländarna storligen över att på bästa möjliga sätt befrämja visumfrihet mellan Ryssland och Europa, WTO-medlemskap och många fler för Ryssland förmånliga frågor.
Om inte Ryssland visar en beredvillighet att normalisera relationerna, finns anledning att fråga sig, av vilken orsak Finland och övriga EU-länder borde driva Rysslands frågor på bekostnad av sina egna rättigheter. Den tid, då Ryssland skulle gottgöras med extra förmåner, är förbi.
Utrikesminister Stubb, Carpe Diem!
Om Finlands och EU:s politiker inte förstår denna fråga om ömsesidiga fördelar och rättigheter så är de dåliga representanter för sina egna medborgare. I Ryssland behärskar man detta på ett utmärkt sätt, västländerna borde lära sig av Ryssland på den punkten.
Utrikesminister Stubb driver en viktig fråga. Om han som utgångspunkt tar förtroende, mänskliga rättigheter och win-win-principen, kan man bara önska honom den bästa framgång i sitt företag. Ett evigt motsatsförhållande är inte till fördel för någon och bygger inte en gemensam positiv framtid. Igen finns en möjlighet, att bygga utifrån en win-win-grund, “Carpe Diem” (Horatius).
http://prokarelia.net/fi/?x=artikkeli&article_id=1579&author=10
Pro Karelia ry
Topeliuksenkatu 15 A
FIN-00250 HELSINKI
attn: Veikko Saksi
toimitus@prokarelia.net
webmaster@prokarelia.com
Översättning: Staffan Sommardahl
Italiens jämställdhetsminister Maria Carfagna kommenterar i en kommuniké att jämställdhetsministeriets intention visserligen är att “bekämpa alla former av diskriminering av homosexuella”, men “HBT-rörelsen kan inte förvänta sig att homosexuella par skall ha rättigheter som är ekvivalenta med dem som heterosexuella familjer är garanterade, och inte heller kommer de att få regeringens stöd för att demonstrera, vilket handlar mer om exhibitionism än något annat”.
“Jag är beredd att diskutera frågor som rör privata angelägenheter men inte ett offentligt erkännande… …men om man vill underminera familjen eller diktera en politisk agenda för ministeriet kommer man att finna dörren stängd”.
I Algeriet är, i motsats till vad fallet förmodligen skulle vara i t.ex. Sverige, hijab inte tillåten för kvinnor anställda vid polisen.
Signaler om att Sverige äntligen eventuellt fjärmar sig från regeringsformen från 1974 med dess uppenbara likheter med Sovjetunionens motsvarande konstruktion i dag på DN Debatt, “Alliansen och mp ense om ändrad grundlag”.
Kan detta vara verklighet, eller ligger det någon, av mig inte upptäckt, hund begraven i denna blocköverskridande samsyn i en fråga av sådan dignitet?
Putin skapade ett presidium i regeringen
Premiärminister Vladimir Putin har vid regeringens första sammanträde gjort en ändring i verksamhetsformen som betecknats som sensationell. Gazeta.ru skriver 2008/05/15 att premiärminister Vladimir Putin avskaffade regeringens regelbundna veckosammanträden och inrättade ett nytt organ, regeringens presidium. Presidiet består av Putins närmaste krets.
Detta nya organ består av vicepremiärministrarna och ministrar med en nyckelposition som har arbetat med Putin sedan länge och är hans pålitliga vänner. Gazeta.ru nämner vid namn följande personer: Igor Sechin, Viktor Zubkov, Igor Shuvalov, Sergei Ivanov, Aleksei Kudrin, Aleksandr Zhukov och Sergej Sobjanin.
I premiärministrarna Mihail Fradkovs och Viktor Zubkovs regeringar diskuterades saker ingående. Premiärministern benämndes på grund av sin tjänstemannaliknande roll kontorschef. Åt Putin dög inte ett dylikt arrangemang. Han ordnade saken genom att grunda en ny politbyrå som kallas presidium.
Premiärministern är jämställd med presidenten som ledare
Enligt sakkunnigas bedömningar är detta det sätt på vilket Putin frigör sig från dåliga och impopulära beslut och kan ägna sig enbart åt det strategiska. Nu är de ministrar som står utanför presidiet, och naturligtvis vid behov också medlemmarna av presidiet, lämpliga syndabockar och blir lätta att byta ut. Regeringens presidium sammanträder varje vecka.
Målsättningen med arrangemanget är, att distansera regeringen från president Dmitri Medvedevs styre och omedelbara kontroll. Presidenten
kontaktar nu enbart premiärministern eller presidiet. Presidenten och premiärministern träffas, men säkerligen inte alltför ofta.
Genom detta arrangemang har Putin skapat sig ett ämbete som är i nivå med presidentens, och leder till att deras möten formas till ett samtal mellan två “jämbördiga ledare”. Formellt finns inga hinder för att presidenten skulle delta i presidiets sammanträden, men där skulle han delta han närmast i egenskap av gäst än ledare på grund av det nya arrangemanget.
Ryssland tog återigen ett steg mot den sovjetiska modellen
Det finns inga uppgifter om huruvida media har möjlighet att delta i presidiets sammanträden. Putin bröt medias direkta förbindelser med Vita Huset fr.o.m. 2008/04/07, så media har knappast möjlighet att delta i några viktiga sammanträden.
I Ryssland har man därmed genom åtgärder från den nye premiärministern, ordföranden för det ledande partiet och den nationella ledaren tagit ytterligare ett steg närmare den sovjetiska konstruktionen. Politbyrån och dess generalsekreterare var Sovjetunionens egentliga ledare. Presidenten och hans stab ikläddes en biroll närmast som sällskapsofficer och representant.
Putin är ett barn av sovjet-tiden och KGB. KGB, som senare blev FSB, är i praktiken den enda betydande organisation som har bevarats nästan intakt sedan sovjet-tiden och har en stark position. Bland ledarskiktet är ca 80% produkter av denna spionorganisation.
På ledande nivå finns bara en som tillhör Medvedev-lägret.
Newsru.com skrev 2008/05/13 om president Medvedevs ouvertyr i maktspelet. Det verkar som om denna ouvertyr har tystnat, och ingen fortsättning är i sikte. Putins styrkor befäster så gott som 100% av nyckelpositionerna i presidentens förvaltning.
Av knappt tjugo nyckelspelare stöder endast en Medvedev och två benämns som Zubkovs (d.v.s. samtidigt Putins) förtrogna. Alla de övriga är bara Putins trogna medhjälpare.
För att framgångsrikt kunna kämpa om makten borde Medvedev avskeda hela sin kår av medhjälpare och hitta pålitliga och resultatinriktade den hårda linjens män som stöder honom. Det verkar inte särskilt möjligt. Putins lösning ökar å ena sidan trycket mellan klanerna. Å andra sidan visar den entydigt vem som är chef.
Rysslands krisscenario har inte förändrats
Nu ser Rysslands administration demokratisk ut, när landet styrs av en premiärminister som har fått befolkningens överlägsna stöd och duman välsignar skyndsamt alla beslut. Beslutandemakten utövas dock av en person, den allsmäktige premiärministern med sin stöd-klan.
Lösningen förändrar inte det kritiska scenario som har uppstått beträffande Rysslands framtid. Utan mycket stor politisk, personell och ekonomisk förnyelse kommer landet att möta en allvarlig kris inom 3-5 år.
Denna kris kan utlösas snabbare om klanen bakom Medvedev har kraft att kräva sin egen och presidentens “fulla andel” i fördelningen av de nationella tillgångarna. Jämvikten i landet beror nu, kanske i lägre grad än förr, men säkert alldeles tillräckligt, på om man lyckas med att fördela tillgångarna.
Pro Karelia ry
Topeliuksenkatu 15 A
FIN-00250 HELSINKI
attn: Veikko Saksi
toimitus@prokarelia.net
webmaster@prokarelia.net
http://prokarelia.net/fi/index.php?x=artikkeli&article_id=1569&author=10
Övers. Staffan Sommardahl
I The Brussels Journal kommenteras under rubriken Finnquisition det pågående tryckfrihetsmålet i Finland mot bloggaren Mikko Ellilä. Anledningen till den finska rättsapparaten med statsåklagare Mika Illman i spetsen har valt att åtala Ellilä är, att han publicerat en bloggpost om afrikaner och afrikansk immigration.
Ett exempel på meningsutbyte från rättegången:
Illman: Du skriver, “För afrikaner är plundring, våldtäkter, nepotism, korruption, klanstrider, vidskepelse och impulsiva mord ‘business as usual’ “. Vad baserar sig detta påstående på?
Ellilä: På välkända fakta. Det finns en mängd diktatorer och krig i Afrika. Det pågick ett folkmord i Rwanda på 1990-talet på grund av konflikter mellan klanerna Hutu och Tutsi. Vid sidan av Darfur-krisen i Sudan, pågick även ett inbördeskrig i Sudan mellan den arabiska muslimska regeringen i norr och svarta kristna och övriga icke-muslimer i söder. I Kongo dödade diktatorerna Mobutu Sese Seko och Laurent Kabila hundratusentals människor. Idi Amin, Ugandas diktator, dödade hundratusentals människor. Jag kunde fortsätta uppräkningen. Läser du aldrig tidningar eller ser på TV-nyheterna?
Illman: Men du skriver: “för afrikaner”. Hur vet du att, t.ex., en afrikansk familj som är bosatt i Finland tycker så här?
Ellilä: Jag tror inte att någon som kan läsa eller skriva skulle tolka detta avsnitt som att det refererar till varenda afrikan i världen. På liknande sätt, frasen “män är längre än kvinnor” innebär inte att alla män är längre än alla kvinnor. Jag talar om ett statistiskt medelvärde för stora populationer.
“En jävla katastrof” kallar Doris Lessing det faktum att hon förärats nobelpriset i litteratur, vilket har fått henne att “tappa gnistan” och därför, säger hon, är sannolikt hennes senaste bok ‘Alfred och Emily’ den sista av hennes hand.
Ett löfte som å sin sida, om det infrias, inte skulle innebära någon “jävla katastrof”.
